Manifest för svensk försvarspolitik

Tio punkter som förstärker Sveriges förmåga att upprätthålla en trovärdig och långsiktig försvarskapacitet

 

1. Officersyrkets status borde höjas genom att samhället visar mer respekt för de män och kvinnor som tjänstgör i Försvarsmakten. Bättre ekonomisk ersättning och pensionsavtal, högkvalitativa akademiska studier och förändrad allmän inställning gentemot försvaret är några exempel på åtgärder som snabbt skulle stärka officersyrkets status. Idag överger kompetent personal Försvarsmakten därför att anställningstryggheten är obefintlig och att de generella villkoren är dåliga. Vi kan inte förvänta oss att ha väl fungerande stridskrafter om vi inte kan förmå lämpliga människor att söka sig till Försvarsmakten. Oavsett teknologisk utveckling eller intrikata allianssystem, kommer människan alltid att vara grundbulten i vårt försvar.
2. Riksdagen måste ovillkorligen uttala att våra väpnade styrkors huvudsakliga uppgift är att hävda vår territoriella integritet i Sverige, samt att alla övriga uppgifter är sekundära. Statens ansvar är att skydda sina medborgare mot våld och angrepp. Detta åtagande kan staten bara fullfölja om vårt försvar i första hand är ämnat att skydda Sverige.
3. Värnplikten måste finnas kvar även i fortsättningen. Den behövs för att Försvarsmakten i en eventuell nödsituation ska kunna upprätthålla tillräcklig kvantitet och uthållighet. Att avskaffa pliktlagstiftningen i hopp om att vid behov kunna stifta en ny lag är rent och skärt önsketänkande. Sverige är ett till ytan mycket stort land och vår befolkning är förhållandevis liten. Därför är värnplikten en praktisk nödvändighet, även om den inskränker på individens frihet.
4. Kontraktsanställd militär personal bör utgöra en permanent del av Försvarsmaktens styrkor. De ska komplettera våra värnpliktsförband så att vi också har tillgång till enheter med korta mobiliseringstider. Man skulle kunna bilda ett par stående bataljoner som med jämna mellanrum kan roteras till utlandstjänst. På så vis får vi förband som både uppträder utomlands och i Sverige, till skydd för våra gränser.
5. Ett permanent, icke-parlamentariskt, nationellt säkerhetsråd bör inrättas i avsikt att göra säkerhetspolitiska analyser. Analyserna ska sedan ligga till grund för riksdagens och regeringens långsiktiga försvarsbeslut. Rådet kan bestå av f d militärer, ambassadörer, forskare och annan för ändamålet lämplig kompetens. Idag styr den parlamentariska Försvarsberedningen lejonparten av riksdagens och regeringens säkerhetspolitiska beslut. Problemet är att politikerna ofta saknar fackkompetens i ämnet, vilket självfallet är till nackdel för vår säkerhet.
6. Man bör införa obligatorisk försvarsupplysning i grundskolans senare år. Saker som kan diskuteras är bland andra varför Sverige måste ha ett militärt försvar och hur den aktuella försvarsorganisationen ser ut och fungerar. Allt i syfte att förbättra det säkerhetspolitiska medvetandet i Sverige.
7. Stående förband bemannade av kontraktsanställd personal ska i första hand befinna sig på svenskt territorium för att hävda landets integritet och gränser. I andra hand kan nyss nämnda förband rotera utomlands för deltagande i fredsfrämjande operationer. Tack vare deltagandet får svenska soldater och befäl konstruktiv erfarenhet.
8. Alla fredsbevarande insatser där svenska militära enheter deltar ska finansierar via biståndsbudgeten. Försvarsbudgeten ska endast bekosta vårt territoriella försvar och ingenting annat.
9. Överbefälhavaren ska tilldelas adekvata resurser och därefter själv få avgöra hur dessa resurser ska investeras. Försvarsmakten ska själv bestämma vilken materiel och vilka funktioner som ska prioriteras, utan politisk inblandning. Riksdag och regering ska sätta upp ramverk och styra Försvarsmakten med tydliga verksamhetsmål. Riksdagen ska efterhand utvärdera om målen har uppfyllts. Lyckas Överbefälhavaren inte uppfylla målen, ska vederbörande tvingas att avgå.
10. Alla politiska försvarsbeslut bör ha en löptid på minst sex-sju år. Riksdagen ska fatta principiella  och långsiktiga beslut, som utgår ifrån det nationella säkerhetsrådets rekommendationer. Under försvarsbeslutens löptid ska Försvarsmaktens ekonomiska ramar vara helt låsta, så att Överbefälhavaren och hans myndighetsledning ska kunna arbeta ostört med sin planering.